20 Kapitlet

  »Ty med himmelriket är det, såsom när en husbonde bittida om morgonen gick ut för att leja åt sig arbetare till sin vingård.  

  Och när han hade kommit överens med arbetarna om en viss dagspenning, sände han dem till sin vingård.  

  När han sedan gick ut vid tredje timmen, fick han se några andra stå sysslolösa på torget;  

  och han sade till dem: 'Gån ock I till min vingård, så skall jag giva eder vad skäligt är.'  

  Och de gingo. Åter gick han ut vid sjätte timmen och vid nionde och gjorde sammalunda.  

  Också vid elfte timmen gick han ut och fann då några andra stå där; och han sade till dem: 'Varför stån I här hela dagen sysslolösa?'  

  De svarade honom: 'Därför att ingen har lejt oss.' Då sade han till dem: 'Gån ock I till min vingård.'  

  När det så hade blivit afton, sade vingårdens herre till sin förvaltare: 'Kalla fram arbetarna och giv dem deras lön, men begynn med de sista och gå så tillbaka ända till de första.'  

  Då nu de kommo fram, som voro lejda vid elfte timmen, fick var och en av dem full dagspenning.  

  När sedan de första kommo, trodde de att de skulle få mer, men också var och en av dem fick samma dagspenning.  

  När de så fingo, knorrade de mot husbonden.  

  och sade: 'Dessa sista hava arbetat allenast en timme, och du har ändå ställt dem lika med oss, som hava burit dagens tunga och solens hetta?'  

  Då svarade han en av dem och sade: 'Min vän, jag gör dig ingen orätt. Kom du icke överens med mig om den dagspenningen?  

  Tag vad dig tillkommer och gå. Men åt denne siste vill jag giva lika mycket som åt dig.  

  Har jag icke lov att göra såsom jag vill med det som är mitt? Eller skall du med onda ögon se på att jag är så god?' --  

  Så skola de sista bliva de första, och de första bliva de sista.»  

  Då nu Jesus ville gå upp till Jerusalem, tog han till sig de tolv, så att de voro allena; och under vägen sade han till dem:  

  »Se, vi gå nu upp till Jerusalem, och Människosonen skall bliva överlämnad åt översteprästerna och de skriftlärde, och de skola döma honom till döden  

  och överlämna honom åt hedningarna till att begabbas och gisslas och korsfästas; men på tredje dagen skall han uppstå igen.»  

  Då trädde Sebedeus' söners moder fram till honom med sina söner och föll ned för honom och ville begära något av honom.  

  Han frågade henne: »Vad vill du?» Hon svarade honom: »Säg att i ditt rike den ene av dessa mina två söner skall få sitta på din högra sida, och den andre på din vänstra.»  

  Men Jesus svarade och sade: »I veten icke vad I begären. Kunnen I dricka den kalk som jag skall dricka?» De svarade honom: »Det kunna vi.»  

  Då sade han till dem: »Ja, väl skolen I få dricka min kalk, men platsen på min högra sida och platsen på min vänstra tillkommer det icke mig att bortgiva, utan de skola tillfalla dem för vilka så är bestämt av min Fader.»  

  När de tio andra hörde detta, blevo de misslynta på de två bröderna.  

  Då kallade Jesus dem till sig och sade: »I veten att furstarna uppträda mot sina folk såsom herrar, och att de mäktige låta folken känna sin myndighet.  

  Så är det icke bland eder; utan den som vill bliva störst bland eder, han vare de andras tjänare,  

  och den som vill vara främst bland eder, han vare de andras dräng,  

  likasom Människosonen har kommit, icke för att låta tjäna sig, utan för att tjäna och giva sitt liv till lösen för många.»  

  När de sedan gingo ut ifrån Jeriko, följde honom mycket folk.  

  Och se, två blinda sutto där vid vägen. När dessa hörde att det var Jesus som gick där fram, ropade de och sade: »Herre, förbarma dig över oss, du Davids son.»  

  Och folket tillsade dem strängeligen att de skulle tiga; men de ropade dess mer och sade: »Herre, förbarma dig över oss, du Davids son.»  

  Då stannade Jesus och kallade dem till sig och sade: »Vad viljen I att jag skall göra eder?»  

  De svarade honom: »Herre, låt våra ögon bliva öppnade.»  

  Då förbarmade sig Jesus över dem och rörde vid deras ögon, och strax fingo de sin syn och följde honom.